Företaget

Utan den framsynte och energiske smålänningen Wilhelm R Lundgren är det svårt att tänka sig att det hade blivit något rederi som fraktat passagerare mellan Sverige och den amerikanska kontinenten. Han beskrivs som en av den svenska sjöfartsnäringens mest framstående män och bildade bland annat rederiaktiebolaget Transatlantic, var riksdagsman, medverkade till grundandet av Sjöfartsmuseet, Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet och Nationalföreningen mot emigrationen. Trots sina aktiviteter i den sistnämnda organisationen hade Lundgren i många år arbetat för en svensk direktlinje med Amerika. Skälen var flera: Lundgren var framsynt nog att se en svensk återinvandring samt att de i Amerika boende svenskarna ville återse sitt gamla hemland. Dessutom förenklades resan och standarden för resenärerna skulle bli bättre i och med att svenska myndigheter kontrollerade trafiken. Vid denna tid ville också alla länder ha egen Atlanttrafik något som skall jämföras med 1960- och 1970-talets intresse av att varje land skulle ha ett eget flygbolag. Ytterligare en orsak som Lundgren betonade var att danskarna i början av århundradet startat Skandinavien-Amerika Linien och norrmännen Norska Amerika Linien 1910.

Lundgren stötte på hårt motstånd för att kunna genomföra sina planer men efter en resa till Amerika för att finna finansiärer och idén att satsa på många små svenska aktieägare i Sverige så verkade tankegångarna kunna förverkligas. Då drabbades projektet av dråpslaget att Lundgren, under en affärsresa till London, hastigt avled. Det blev nu den blott 27-årige efterträdaren på Transatlantic, Gunnar Carlsson, som fick fortsätta med arbetet och när skeppsredaren Dan Broström ställt sig positiv och Göteborgs stad tecknade det resterande aktiekapitalet kunde bolaget, Rederi AB Sverige-Nordamerika, bildas.

Arbetsnamnet var redan från början Svenska Amerika Linien men detta rederinamn skulle inte bli officiellt förrän 1925.